Vad är detta? Inte Vinoteket, Budbee eller City Gross, som vill ha min uppmärksamhet, utan en Eva, som skriver något om att förhoppningsvis ha hamnat rätt och vilja ha kontakt.
Jo, visst minns jag Eva, och speciellt mattelektionerna med Mats Lundahl, när vi satt i en högst välfungerande fyrkant hon, Helen, Titti och jag. Mobiltelefonen var inte uppfunnen, eller i alla fall inte i var mans hand, men man kunde alltid skriva lappar, kolla semesterbilder eller jämföra solariesolbränna, och om man bara lyckades se djupt försjunken ut, när man tuggade på en blyertspenna, så fick man vara ifred.
Lundahl kunde kanske ryta till ibland, men man kunde alltid ställa en fråga och visste, att det skulle ta tid, innan han letat fram en krita och fått alla siffror och konstiga tecken på plats på griffeltavlan. Så var det något med ” upphöjt till tio ” och nya miniräknaren med en knapp för derivata, som jag inte tror jag har haft någon direkt användning för sedan det där provet vårterminen åttiofyra.
Nu drygt fyrtio år senare skriver Eva ett sms och undrar, om vi kanske ska ses, och plötsligt blir allt så tydligt. ”Ja men vi kan ta en tura eller nåt ”svarar jag bums och visar, att impulskontroll inte kommer automatiskt bara för att man uppnått en viss ålder.
Nej, vi har inte umgåtts alls men kanske fått en skymt av varandra i ett köpcentrum, på ett övergångsställe eller en trottoar men inte mer. Lite nyfiken har man varit men fullt upptagen med annat och så byter man bostad, efternamn och jobb och tappar helt kontakten.
Glömmer gör man förstås inte och när den ena kvinnan i den evighetslånga kön på Swedbank vänder sig om och fångar min blick, vågar jag fråga. Jo, visst är det Helen och håret är kanske några nyanser gråare men med ungefär samma längd och lockar som då när vi satt med mattetalen eller pluggade körkortsteori i skolans bibliotek, där Margareta styrde och ställde.
Vem av oss fick körkort först? Det var nog Helen och jag minns hur hon placerade sig bakom ratten på en beige Saab 900 och vred om nyckeln, som till skillnad från mina föräldrars vinröda Volvo 244, hade tändningen mellan sätena fram till. Själv behövde jag en tredje uppkörning, innan jag fick uppleva samma frihet, men skyllde på farbror Bosse, som var en rätt tradig gubbe att ha bredvid sig på körlektionerna.
Vad Helens föräldrar sysslade med minns jag inte men Evas mamma hade en affär i stan, som jämfört med Epa, Domus och Tempo var lite mer som dagens 7 Eleven och jag tänkte ofta att min mamma borde vilja göra lite mer än att passa upp pappa, brorsan och mig, men nej. För henne var det rena himmelriket att dammtorka, stryka skjortor, göra krusbärskräm och servera helstekt lever med gräddsås till söndagsmiddag.
Även Tittis mamma hade en affär och det kan hända att minnesbilder dyker upp, när jag passerar Örja Kyrkby, men allt det där ju så länge sedan och livet går vidare även för nyblivna sextioåringar, som gärna stannar till vid kompisars gamla föräldrahem, för att se om sammetsgardiner, porslinsfigurer och husgavlar i grönt och brunt bytts ut mot något mer stilrent.
Vad ska vi då göra om vi lyckas hitta en dag? Vad pratar man om? Är det bara till att ta vid där vi slutade? Hur många mer eller mindre stabila relationer har det blivit sedan Aya Napa 1983? Hur många äktenskap och skilsmässor? Finns det barn och barnbarn med i bilden?
Efter en Toast Skagen och ett glas vin kan det vara kul att höra vad det egentligen blev av skolans mest populära killar och tjejer och hur de ser ut idag på sociala medier och Linkedin. Lite bläddrande i skolkataloger och så en sammanfattning av fyrtio år som gått och vad som står närmast på schemat?
Ja men jag är på. Det blir kul.
