Ännu har inga gamla klasskamrater anmält sitt intresse, för att säkra en åtråvärd plats i den där gubbpanelen som jag drömmer om, men det är möjligt att de väntar på en mer formell inbjudan.
Vågar de vara med på bild? Ja det ska nog gå, men det duger förstås inte, att rota fram en gammal passbild och hoppas att ingen ska notera, att tolv år förflutit och både kropp och själ ändrat form. Nytaget ska det givetvis vara och en hyllning till den osminkade verkligheten .
Frågor som vilken tid de springer 60 meter på idag, om de föredrar att floppa eller saxa över höjdhoppsribban och när de senast lyckades ta sig över en gammal hederlig plint låter inte så avancerade, men skulle kunna avslöja en hel del om sextioåriga män idag, men jag vet förstås inte hur genomsnittliga och representativa de är. Springer de överhuvudtaget? Förstår kroppen när den förväntas lyfta?
Hur gamla de känner sig, och om de själva plötsligt upptäckt att de är kusligt lika den ena av föräldrarna på ett eller många sätt, står nu högst upp i min lilla anteckningsbok och om jag bjuder på mig själv och erkänner att sönerna allt oftare suckar över,att jag stängt av tv: n med fel fjärrkontroll eller ofta ringer, för att fråga om länkar, lösenord och nedladdningar, så kan kanske gubbpanelaspiranterna nicka igenkännande och öppna upp.
Helst skulle jag förstås vilja fokusera på kärlekslivet och ta reda på, hur många av dem som idag är singlar med konto på Tinder och kaffedejter inbokade var och varannan helg och kanske kan de, som lyckats hålla ihop sedan gymnasietiden, ge tips på hur man överlever alla faser i livet och verkligen ser fram emot att åldras tillsammans.
Vad vet de om kvinnor idag, som de inte visste för tjugo år sedan, och vad kommer denna nyförvärvade kunskap innebära i praktiken? Kan de blicka tillbaka och sörja en storhetstid, när de med sin blotta närvaro charmade sin omgivning, eller ser de sig själva lite som late bloomers, som först på senare tid lärt sig, vilka knappar det ska tryckas på, för att nya dörrar ska öppnas och erbjudanden hagla?
Själv har jag hela fredagen gått och nynnat på Sten & Stanleys ” Så kommer minnena…” och funderat på, vad mer än ett gammalt flipperspel och möjligtvis en orange Saab 99:a får mina känslor att vakna till liv och kanske är det precis där jag ska börja.
Vad får dina minnen att blomma ut?
