Pigg farmor vill man vara och de hyfsat regelbundna träningspassen på Nordic Wellness gör väl alltid nån nytta, men absolut finns det detaljer att jobba på och inte minst på insidan.
Fyraåringen gillar att bli hämtad och vet att det inte krävs någon övertalning, för att få mig att svänga höger i stället för vänster och chansa på att Fahlmans eller något annat skojigt ställe med bakelser, småkakor och wienerlängder har öppet.
Under året som gått, sedan jag blev legitimerad förskolehämtare med nästan fria händer och sporadisk anmälningsplikt, kan skillnader säkert upptäckas hos oss båda men kanske mest hos barnbarnet som allt oftare utbrister ” Men faaarmoor ”.
Vad är det då som framkallar dessa utrop och enstaka suckar blandat med sköna skratt? Ja alltså det är inte så lätt att förklara, men det kan vara småsaker, som att jag alltid har fyra tomburkar och något enstaka fönsterkuvert liggande på golvet vid passagerarsätet eller att jag använder bara handen, när en påse ska fyllas med surdegsbullar.
Jo han ler stort och ser faktiskt ut att älska våra små rundor men gillar också att försöka låta lite sträng och påminna mig om, att man måste städa bilen och använda tång. Självklart lutar han sig fram för att kolla att bältet är fastspänt och mobilen undanlagd och ropar högt, när det är grönt ljus.
”Vad har ni gjort idag?” undrar hans pappa som inte slarvar med saker. Allt packas ned i rätt fack och varken förväxlas eller glöms kvar och om man får för sig att t ex köra inom biltvätten bara för att det är kul, så får man vara beredd på att leta fram ombyte.
De får väl lära sig de små, tänker jag, att livet är mer än lekplatser och godishyllor, och att man får stå ut med att farmor tvunget ska stå och snacka en hel evighet med bekanta, som hon springer på inne på City Gross, och att det tar sin lilla tid, innan siffran på nummerlappen ropas upp i delikatessen. Tålamod, ja just det.
” Vi var på Öppna Hjärtat men skippade Bolaget idag ” säger han, medan han pillar av plasten på en ask Zoo, och ser hur nöjd som helst ut, när vi bär in en kasse med fredagsmys.
Vi har köpt rostbiff och remouladsås i liten burk och det är inte det lättaste att uttala kanske men låter riktigt bra nu och alla är nöjda. Det var ju precis så min pappa gjorde med sina barnbarn och något som tjugofem år senare väcker en skön känsla av samhörighet och kärlek och sådant glömmer man inte i första taget.
Jag tror att vi kör vidare på inslagen väg och räknar inte med några protester.
