Just idag, sista dagen på sportlovet, är det solklart; jag har ställt, inte tofflorna, men pjäxorna, och utan att fälla en tår. Någon pistplöjare var jag aldrig, men att sitta på 3000 meters höjd med en öl eller ett glas Prosecco och utan en tanke på morgondagen var verkligen en njutning.
Inlägg från Dolomiterna omgivna av blå himmel och sol får mig att le stort och även sakna den gemenskap som växer fram, när man förväntansfullt äntrar en transfer, som ska ta en till högre höjder, men något har hänt och insikten att en promenad längs havet en frostnupen februarimorgon ger samma känsla av välbefinnande får allt att falla på plats.
Allt har sin tid, jo, och jag är inte alls i usel form men inte heller beredd att ge järnet, susa fram och kasta loss eller vad som nu krävs, för att livsandarna ska lockas fram. En after ski skulle jag säkert överleva men känner inte längre samma upphetsning över att stå på en bänk och sjunga med och gunga i takt.
Så himla gammal och trög är jag inte, men vissa saker är annorlunda och lite rädd kan man bli, när något så simpelt som ett skobyte ger förhårdnader och träningsvärk på udda ställen. Man vill vara snygg i storstan och envisas med att traska runt i ett par eleganta skinnstövlar en heldag, men priset man betalar är högt och ytterligare en anledning. att fundera över aktivitetskontots vinna eller försvinna.
Sextio dagar till sextio och jag är inte längre tvärsäker på, att sextio är det nya fyrtio. Det finns utan tvekan saker, som jag utan större problem gjorde för tjugo år sedan och som nu framkallar bra mycket mer än hummande, stönande och stånkande.
Att överge högklackat kändes rejält, även om fotriktigt idag erbjuder både bling och djurmönstrat, och nog har jag länge trott att en klassisk trekantsbikini fungerar oavsett ålder men har tvingats tänka om och betala för mer tyg, som håller gungande tantbröst på plats.
Med åldrandet kommer en alldeles speciell frihet, som i praktiken betyder, att man kan se ut lite hur fan som helst om man måste ta en extra runda till Ica en kvart före stängningsdags. Vackert är det kanske inte med klart godkänt och alltid hittar man någon vid frysdisken som spelar i samma division och inte bara om man bor i lilla Häljarp.
Förfall skulle en del säkert säga, men jag håller inte riktigt med och tycker på fullaste allvar, att jag kan göra lite som jag vill och till exempel ta mig till gym och kliva upp på löpbandet utan specialsydda tights, som får rumpan att verka lite rundare och fastare.
Snabbt går det inte, men displayen berättar att 1000 rörelser registrerats och ca 400 kalorier förbränts och om man kan plussa på med en kvart rörlighetsträning, så är man självklart värd att tas på allvar.
Sportlovet har bjudit på mycket rörelse men kanske inte av den sort, som alltid prisas högst, men det kan jag leva med. Pjäxorna har jag ställt men mycket mer än Bank-Id och Goggle account har aktiverats och då får man vara nöjd.
Sextio är kanske inte det nya fyrtio men inte heller hela världen.
