Där ser man; prognoser kan slå fel ibland, och då står HR- chefer och kommunikatörer där utan manualer och skakar på huvudet. De vill gärna ligga steget före, men när nu klienter eller kunder ligger runt lite hur som helst och inte alls passar in i mallen, står de där och vet inte riktigt hur allt registreras i anpassade Excel-ark och årets kvalitetsutvärdering.
Det är naturligtvis babyboomgenerationen vi talar om och alla som idag är mellan 61 och 80 år, och som självutnämnt gränsfall blir jag smått upphetsad av att hamna mitt i skarven och får kanske uppleva det bästa av två världar, om jag bara är öppen för åldersöverskridande aktiviteter.
Vad man kan förvänta sig av en fyra månader gammal bebis, kan man lätt googla fram, och troligtvis finns något liknande för äldre, men kanske är det så att babyboomgeneration har vänt upp och ned på precis allting. De följer inga kurvor och gör därför omgivningen bekymrad.
Vuxna barnen tar en titt i föräldrarnas kalender och ser att både golfweekend, Bruce Springsteen- konsert och yogaretreat tryckts in i en redan fullspäckad kalender och att då utan längre framförhållning bjuda in till konfirmation eller fotbollscup eller föreslå ett spontanbesök på Kolmården med barnbarnen känns lönlöst.
Självklart älskar de sina barnbarn och lägger gärna ut bilder på bebismys på sociala medier, men så är det väninneträff på Kulturen och Jazzkväll på Grand, och att be dem hämta på förskolan efter den där lunchen eller brunchen med tre självklara glas rosé finns inte på kartan.
Plötsligt har de lagt ut sitt 70 tals – hus på Airbnb eller House Swap och, i hopp om att få återuppleva ungdomsårens planlösa äventyr, köpt en husbil, och där står Jonas och Stina och undrar vad som egentligen hände med deras flick- och pojkrum, som alltid setts som heliga och reserverade för barnbarnens lov.
Nä de är inte alls som sina föräldrar, inte alls lika stabila och inte det minsta övertygade om att man ska bita ihop. De kan mycket väl få för sig att en grey divorce är det enda rätta och att sextio är det nya fyrtio.
De är fast beslutna att köra ända in i kaklet och inte spara på krutet och förstår inte varför en profil på Tinder skulle ses som desperat. ” Som om de var tillbaka på studentkorridoren. ” lyder en av rubrikerna och skvallrar om utmaningar vi har att vänta.
Senior- och äldreboende är de inte på allvar intresserade av, men det handlar mer om att få, om några, alternativ är anpassade efter deras bild av meningsfull fritid och krav på livsbejakande sysselsättning.
Lägga pussel, spela bingo eller stampa takten och klappa händerna, när en ensam keybordkille spelar gamla godingar och bjuder upp till dans med personal i blå uniform? Tack, men nej tack.
En eftermiddagsfika går väl an, men i stället för kaloristinna kärleksmums i långpanna föreslås vinprovning med olika tema och den som får för sig att dra ut de boende på tipsrunda får förbereda sig på att gruppens oldfluencer vill filma och länka.
De påstås ställa till problem, representanterna för babyboomgenerationen, och är tydligen inte så lätta att tas med, men vi kanske ska se det som något positivt, att de inte nöjer sig med Dafgårds djupfrysta och ett glas mellanmjölk till lunch.
Hur vill man själv ha det? Kanske är det drömmen om ett kollektiv i södra Italien som håller en vid liv? En gemenskap där alla bidrar med något och får allt att kännas helt. Möjligtvis kan man hyra in en s.k. boendestödjare med många strängar på sin lyra men utan logga på pikétröjan.
Genast börjar en del att fantisera om både swingerparty och nudistläger men vi behöver ju inte tänja på alla gränser sådär på en gång.
Vi får väl se det som en början till något.
