Ombytligheter

Han är sjuttiofem och inte det minsta orolig över att knäppa upp och långsamt låta linneskjortan glida av. Birgers bara bringa är inte slät men får mer än en kvinna att drömma om sköna famntag och redan i första avsnittet slår det gnistor och halvhånglas på trädgårdsbänkar och vid middagsbord. Händer och blickar möts och det verkar finnas någon för alla.

Ja det är såklart Hotell Romantik, som jag har snurrat in på och som faktiskt får mig att längta efter söndagskvällar i soffan. Programmet har hängt med några säsonger nu men något är annorlunda i år och till och med programledarna talar om en sällan skådad energi och framåtanda, som en del hårt prövade småbarnsföräldrar säkert önskar att de hade mer av.

Här behövs sannerligen ingen spark i baken eller klapp på axeln och inte heller några uppmuntrande ord på vägen, för att deltagarna ska ge sig ut på jakt efter den sista kärleken, och när Barbro efter en natt med Mikael säger att de absolut har fin kemi men att man kanske vill hinna pussa några andra också, när man ändå är på ett slott i Polen, så höjer ingen på ögonbrynen.

Nä man tar inte första bästa och lägger inte alla äggen i samma korg. Även om man känner sig mer än bekväm av att paddla kanot eller promenera hand i hand bland vackra planteringar med Lennart, kan det hända att Alfredo väcker en lust att dela med sig av sitt förflutna och det vill man ju inte missa.

Man kan känna en dragning och oblygt stryka över hår eller lår, men det ena utesluter inte det andra. Det finns så mycket att upptäcka och efter allt tjat om timglas och vita arkiv kan man lika gärna gå all in och sluta oroa sig över blodtryck och annat, som kan sätta stopp för amorösa äventyr.

Kanske har singellivet på den inglasade balkongen eller i den grönskande kolonin efter närmare eftertanke varit småtrist och när då tillfälle ges och den ena läckerheten efter den andra dukas upp i inspirerande miljö, väcks allt till liv och fler tv–tittare än jag känner helt säkert av bra vibrationer.

Ombytliga påstås de vara, årets kärlekssökande, och programledarna hinner knappt ringa in ett solklart par förrän pakter upplöses och nya inleds och så värst laddat blir det aldrig.

Man kan lätt dra sig undan, för att reda ut vem som vill ha vem, och sedan laddar man om för en kväll med 70-talsstuk och mys på picknickfilt.

”Jag känner inte alls igen mig” skriver en Ingegerd i en FB-grupp, när Hotell Romantik diskuteras, och så kan det förstås vara.

Inte alla är lika öppna för att berätta om tidigare kärleksliv, och en hel del ser definitivt dejtande, parliv och sex, som avslutade kapitel, och då kan såklart störtförälskade Margaretas och Anders nyfikna sängtumlande vara svårt att identifiera sig med.

Deltagarnas vuxna barn verkar ta det med ro och speciellt generade över åldrade kroppar i bara underkläder är de inte. De står ut med att pappa, som var populäraste hunken på 70- talet, står och fumlar med en liten handduk i duschkabinen och vet att mamma, som en gång i tiden jobbade som flygvärdinna, hunnit med både det ena och det andra på kärlekens område och inte skojar, när hon talar om sjunde himlen.

Ungdomar idag har förmodligen svårt att föreställa sig mormor i kortkort och vita läderstövlar och att hon ska ha kastat bh:n och raggat killar på diskotek eller i tågkupéer finns inte på kartan men verkar kanske inte helt otänkbart nu.

Att Birger med bar bringa verkar ha fastnat för Carina är inte alls konstigt och även om det kan vara en kittlande tanke, att på köpet bli buksvåger med Richard Gere, tror jag faktiskt det handlar om något annat, men helt säker kan man förstås inte vara.

Hur bekväm är då jag med att kasta kläderna? Hur känns det att fångas i ärmlöst på semesterbilder, som snabbt läggs ut? Hur lätt är det att möta åldrandet, när man inser att varken plankan, rörelseträningen eller stegsamlande gör underverk?

Ja jag vet inte jag men tänker, att jag i alla fall är i gott sällskap.